Det jag är mest tacksam för i mitt liv är min inre resa. Fram till jag var 28 år levde jag med daglig ångest - och regelbunden panikångest. Där började min resa inåt. Den längsta resan. På grund av djupa sår hade mina överlevnadsförsvar stängt av mina mer utmanande känslor som vrede och sorg. Det gjorde att jag bara levde till hälften. Vägen för att erövra dem igen gick genom kontakt med kroppen. Jag hade också många omedvetna tankar som jag lärde mig att känna igen. Resan visade mig också att mitt inre är som en familj bestående av flera olika delar. Ibland drar de åt olika håll. Jag fick lära mig att ta hand om min inre familj och leda den med vishet. Under vägen insåg jag också att jag inte levde utifrån min egen kärna, utan från det jag trodde fick andra att uppskatta mig. Steg för steg skalade jag bort det som inte var jag. Bit för bit upptäckte jag min egen glädje och mening. Skammen fick läkas i en ljuset av en ökad självmedkänsla och visshet om att Gud skapat mig utifrån en djup längtan efter just SophiaStina.

Idag är jag 50 år och lever ett liv jag har format med mina bara händer. Jag är innerligt stolt över det. 

Med mina samtal vill jag hjälpa dig att också hitta hem till frid och mening.